lördag 5 april 2008

Kjell räddar liv i Gustavsberg


De två metallringarna ligger på marken bredvid ett mynt, men igår satt de som ett potentiellt dödsankare uppe på slabben på toppen av klippan. Kjell kunde med handkraft bryta av bultarna! Vi vet ju alla att Kjell är stark men så stark att bryter av säkra ankare är han inte. Man kan ju föreställa sig vad som hade hänt om någon kopplat in sig i ankaret.

8 kommentarer:

Gustav sa...

Burr...

Gustav sa...

Skulle man kunna få lite mer info. Typ vilken typ av bultar var detta? Hur gick dom av?
Kort sagt: vad är det man skall se upp för, om man inte har en kroppsvikt understignade Kjells fingerstyrka?

Anonym sa...

Kjell borde kanske svara på detta men som jag förstod det så verkar det som om ringarna var änden på en gängstång som i sin tur satt fast i en handknackad borrbult (alltså en hylsa med invändiga gängor och en expanderkon i änden). Materialet är som jag förstår det stål, men jag vet inte av vilken kvalitet.

Vi borde kanske skicka dem till en metallurg för undersökning. Har dock inte sett liknande ankare någon annanstans i Stockholm.

Om någon av er ser liknande ankare var god kontakta oss!

Robin

Anonym sa...

OK, en gissning då:

Ankaret är ett slagankare, inte hel olikt en Petzprodukt för handknackade hål. I det här fallet kanske det dock är maskinborrat, och sedan är ankaret ett industriellt sk slagankare. Dessa brukar vara kromaterade eller elförzinkade, vilket innebär ett undermåligt rostskydd i ett hål utsatt för regn. I dessa ankare finns en vanlig M-gänga, och då kan jag vidare gissa att öglan kan komma från nån industriell/marin variant avsedd för förtöjning eller liknande. Eftersom den är rostig där den är nött, så är den inte i "rostfritt" materiel, det hade möjligen sett ut precis tvärtom. Det troliga är att den är elförzinkad, eller lite mindre troligt varmförzinkad. Materialet är sannolikt lite sämre än 8.8, kanske rent av 4.8 eller nåt (som t ex gängstänger). Det betyder att den är sämre (även oavsett korrosion) än det material som brukar användas i riktiga ankare.

/Mezzner

Anonym sa...

Vad det än är för material i det dåliga ankaret så belyser det på ett utmärkt sätt hur viktigt materialvalet är.

Ett ankare av den typen är helt OK i ett par år, det håller garanterat för topprep och firning i alla fall.
Men problemet är ju att ingen vet hur länge ankaret suttit (utom möjligen han som satt dit det), och det är omöjligt att säga nåt kvalificerat om konditionen efter några år.
Syrafast, M10, är det självklara valet. Rostiga hängare är möjigen ett mindre problem, de är lätta att byta, och de syns - så att det är hyfsat lätt att ha en uppfattning om konditionen.
Lång livslängd innebär förstås dessutom färre borrhål i längden.

/Mezzner

kjell borrdell sa...

det är M6 på öglorna, böjda och svetsade. en kvalificerad gissning är att dom sattes dit i samband med förstabestigningen av Boomerang och Trend (1989) Godset ser inte det minsta rostigt ut men det var den sämsta stälkvalitet jag sett på på något maskingängat någonsin. Hade man jämviktat punkterna och firat av bara så tror jag att dom kan hålla men dom är ljusår bort från vad UIAA säger är modern standard.

Anonym sa...

Lite huvudräkning säger att M6 i "dåligt" material håller för en femtedel av vad M10 i normalt material håller.
/Mezzner

karbin-andreas sa...

Hmm, får flashbacks från ett par skräckfirningar på Mallis för några år sedan...
Bra jobbat och skönt att ni räddade folk från att dö. Det borde numera vara spöstraff på att använda annat än schysst rostfritt.
Har nyligen köpt bult av den utbytbara modellen. Den har en 12 mm-hylsa som expanderar när man skruvar in bulten. När bulten blir rostig skruvar man bara ut den igen, plockar ut hylsan och slår i en ny bult i samma borrhål. Ekologiskt och bra, men lite dyrare.
Har någon erfarenhet av dessa bultar? Vore kul att veta mer.